Längs vandringen från Zavial till Sagres
Vi hade nu vandrat på fyra Kanarieöar, i Portugal, i Italien m fl resor där vi fått bagaget transporterat till nästa by. Det fungerar bra med bagagetransport - nu när vi är lite äldre (nu 72 resp 78 år). Var skulle vi nu vandra? Gärna i berg – kanske Korsika. Men vi vet att det kan vara kyligt på hotellen på höga höjder i mars-april. Valet föll på Portugal och Algarvekusten. Det blev en mycket vacker och trevlig vandring. Vi åkte med Evertrek som vi åkt med tidigare och som fungerat bra. Här är vår dagbok.
Lunch på italiensk restaurang i Lagos
Upp kl 03:00, men jag hade inte sovit mycket under natten. Vi kom iväg vid 04:00. Bokat plats i P41 vid terminal 4 för 1149 kr för åtta dagar. Planet kom fram 10:30 till Faros flygplats. Transfer 1 tim till Lagos. Bodde på ett litet boutique-hotell högt upp i Lagos. Vi gick ner till citykärnan och åt på trevlig italiensk restaurang. Carpaccio. Jättegott! Vi hade soligt, men lite kallt. Hem till hotellet och upp på taket och vilade på solstolarna vid poolen en stund. Ronald i bara badbyxor. Jag ordentligt påklädd. Till kvällen gick vi runt och letade restaurang och affär till köp av lunch till imorgon. Det blev Burger King som låg precis bredvid Intermarché. Laddade ner alla GPS-trådar och Roadbook på min telefon. Bra anvisningar.
Stigen och vandringen gick förbi många stränder
16 km totaltid 6 tim inkl alla pauser
Vi kom iväg först 9:30. Det tog tid med frukosten. Alla serverades ”för hand”. Kanske en rest från pandemi-tiden. Sen gick vi till Intermarché och köpte yougurth, mackor och croissanter. Vi hittade GPS-spåret nere vid havet, vid stenmuren.
Första delen av vandringen gick vi på byggda trä-gångar. Andra delen på stigar. Fantastiska klippformationer och badvikar. Vi kom ned till Luz som såg mycket trevlig ut, MEN det visade sig att vi skulle fortsätta till en golfresort som låg lååångt utanför Luz. 1 tim tog det. Vi blev visade till vår trevliga, men kalla bungalow. Åt på den enda öppna restaurangen typ 30 min promenad från där vi bodde – en brasiliansk restaurang. Ronald tog barbeque. Olika kött som skivades av man som gick runt till gästerna, tills man sa stopp. Gott, tyckte han. Hem längs landsvägen.
Trevlig bungalow, men lite snopet att missa Luz med sin trevliga och livfulla strandpromenad. Det var det enda ”minuset” på resan.
På vår väg till Salema
11 km ack 27,0 km totaltid 5 tim inkl alla pauserna
Vi fick vår frukost in till vår bungalow av trevlig man, samtidigt som han tog våra väskor. Ronald som varit förkyld några dagar, var nu jättedålig med rejäl hosta. Hur skulle vi göra? Men det var ju BARA 10 km (som blev 11), så vi gjorde oss i ordning och kom iväg vid 9:30. Tänkte att vi går lugnt och det gick bra och vi kom fram redan strax efter 14 till Salema.
Först gick vi ner till havet. Till skillnad från första dagen var vi nu alldeles ensamma. Så stilla, tyst och vackert! Hela dagen gick vi nära havet, längs fantastiskt vackra klippformationer och vikar som inte någon kom åt – förutom med båt. Upp och ner över klipporna. Ganska rejält brant på sina ställen. Gick bra för Ronald, trots allt. Stigar – breda eller smala, steniga eller släta. På slutet rundade vi en våtmark och kom till slut fram till Salema och vårt hotell, Salema Residential. Hotellet lång precis vid stranden, vid ett torg med flera restauranger och affärer.
På kvällen åt vi restaurangen närmast stranden. Jag åt stekt tonfisk. Gott! Vi pratade om morgondagen där vi skulle starta en bit in i landet och kunde välja mellan en kort eller längre tur. Vi valde den längre turen.
Vårt hotell i Salema
19 km ack 46 km totaltid 6,5 tim inkl alla pauser
Vi blev upphämtade för transfer med ett annat par och lämnade av dem i en by före oss. Jag och Ronald transporterades vidare till Barao S Jones och startade vår vandring vid 10-tiden för att gå tillbaka till Salema vid havet. Allt gick bra i typ 13 km – fram till kaffet vid två-tiden. Först gick vi på traktorvägar, senare på små stigar som avlöste varandra. Vadade över en å! Åt lunch på en bänk på torget i Barao St Miquel. Vackra blommor på vägen. Fåglar som kvittrade.
Vid kaffet kollade jag GPS-tråden i telefonen och inser att vi gått för långt. Fipplar samtidigt med ljuset eftersom skärmen mörknar mer och mer. Vi vänder tillbaka och för varje meter mörknar telefonen mer och mer. Och plötsligt! Poff! Så är den svart! Svårt att veta varför. Batteri fanns. Överhettning? Jag visar ändå Ronald en stig som jag TROR jag sett att vi skulle gå. Men den slutade i absoluta INTET! Vi är långt från all bebyggelse. Vi försöker få kontakt med Google-Maps-Astrid på Ronalds telefon. Ingen täckning! Kompassen då? Ja! Nöjda börjar vi gå mot söder. Ronald ropar till. ”Nu har vi kontakt med Google-Astrid!” Hon ger oss en 5-km-plan för att ta oss tillbaka till hotellet. Dock på små, märkliga stigar som knappt syntes och som ingen verkade ha gått på de senaste 20 åren. Senare på stora landsvägen. Men efter 19 km som skulle varit 17 km, kom vi fram till vårt hotell! Och precis då, kunde jag på min telefon skönja ett svagt ljus som ökade efter justering…..
Åt på restaurang nr två vid torget, Atlantico. Fick sitta utomhus. Kallt!
10 km ack 56 km totaltid 4,5 tim inkl alla pauser
Transfer halv 10 med det andra paret (från USA) till strand vid Zavial. Det började brant uppför. Sedan otroligt vackert hela dagen! En kanondag! 22-25 gr. Passerade sex vackra stränder. Snirklade oss fram på smala stigar över klipporna genom den låga busk-vegetationen. Tidvis brant och stenigt upp och nerför. Ibland med hjälp av händerna. Men det gick lätt ändå. En jättestor strand före Sagres med många kite-surfare. Imponerande hur de kan hantera bräda och segel.
Vi kom till ett fint hotell med spa som vi utnyttjade på em. Middag på hotellet. Hamburgare resp Carpaccio. Fruktsallad resp chokladmousse.
14 km ack 70 km 4,5 tim inkl alla pauser
Efter en god och riklig lunch gick vi iväg vid halv 10. Då hade vi fått med oss två ”Energibox” dvs två lunchpaket à 15€. Vi gick förbi en stor strand och sen bar det av uppför klipporna. Hela vandringen gick längs kustlinjen med sina enorma klippor med uddar/vikar. Kalkstenen bruten till stenar. Frestande att gå nära och titta ner! Vissa delar var lite svåra att gå p g a stenarna. Lite mulet, kallt och blåsigt.
En ännu större strand hade 100-tals surfare som låg som sälar och väntade på ”nästa våg” som faktiskt inte kom så länge vi stod och tittade. Hur länge väntade de?
Vi kom fram till Cabo Sao Vicente – fyren vid den sydvästligaste punkten på Europa. Men fyren var stängd p g a renoveringsarbeten på obestämd tid. Vi såg dock inte några spår av någon renovering…… Vi kom fram redan vid 14 och vår transfer skulle komma kl 16. När hon kom så sa hon att vi kunde ringt så hade hon kommit tidigare, men vi trodde att det amerikanska paret också skulle komma, men de gjorde de inte.
Middag på hotellet igen. Den här gången kyckling till Ronald och (som vanligt) Cappriocosa till mig.
God frukost igen. Utcheckning. Transfer kl 10 till Faro. Samme man som hämtade oss. Trevligt prat om Algarve och Portugal. Vi kom fram till vårt hotell och gick direkt ned till hamnen och genom en marknad. Vi tog en fika med äggmacka.
Vi hade bokat en extra dag i Faro eftersom vi hade tidigt flyg i morgon från Faro. Så det blev vila och läsning på solig balkong. Jag gick och köpte bullar och godis och vi kunde göra kaffe på rummet som hade en trinett. Åt på italiensk restaurang på kvällen och packade inför hemfärden.
Taxi kom 7:30 och så småningom kom vi hem till Täby.
Det var en härlig resa med mycket vackra vandringar som vi är stolta över att ha kunnat genomföra vid vår ålder. Resan får en stark 7 av 10 p. De tre kanarieöarna, Gran Canaria, La Gomera och La Palma, är fortfarande i topp bland våra ”by-till-by-skicka-bagaget-endast-dagtursäck” med vardera 10, 9 och 8 poäng. Även Mallorca förra året fick en stark 8:a. Teneriffa fick en 7:a mest p g a att vi fick köra bil runt på svåra vägar.
Vandringarna längs Algarve-kusten var mycket vackra och magnifika. Arrangemangen, transfer och hotellen var mycket trevliga. Det som kanske drar ned poängen lite beror helt på oss – att vi gärna vandra lite mer i berg. Men kanske får vi inse att vi inte riktigt orkar gå typ 600 hm upp och ner, utan får ”nöja” oss med mera plana vandringar. Vi får se vad det blir nästa gång!