Vandring Alta via 1 i Aosta i aug 2014

Mont Blanc i bakgrunden - efter en fantastisk vandring över Col de Malatra på närmare 3000 hm.

Så här hade vi planerat vandringen

Vi hade några år tidigare påbörjat Alta via 2, Grand Paradiso i Aostadalen, men fått avbryta den p g a mycket snö på höga pass. Det vi hann se var mycket vackert, men kändes samtidigt lite ovant för oss ”Dolomitare” dvs vi hade mest vandrat i östra delen av norra Italien. Som jag minns det nu, när jag återger mina dagboksanteckningar tre år senare, hittade vi Alta via 1 av en slump. Jag sökte på Youtube på Alta via 1 i Dolomiterna och fann istället den som ligger i Aosta-dalen. Såg ett antal videos gjorda av en fransyska som gick den själv:

Diario dell'Alta Via n°1 : puntata 1 -7. Alltså i 7 delar. Nr 1 heter: ”Diario dell'Alta Via n°1: da Gressoney a Resy puntata 1”.

Såg hur vackert leden gick, köpte karta och vi bestämde oss för att gå den! Vi var då 69 år, Ronald och 62 år, jag, Kajsa. Detta skriver jag mest för att visa att man kan gå ”på äventyr” även i hög ålder🙂.

En beskrivning av alla etapperna på Alta via 1 finns på: http://www.lovevda.it/en/sport/trekking/alte-vie-trails/alta_via_1

Där kan man sedan klicka på varje etapp och se närmare hur den går. Vi gick, enligt den listan, etapp 6-11 och 16-17. Så Etapp 1-5 samt 12-15 är kvar att göra…J.

Vi har många favvo-vandringar, men denna slog nästan allt vi varit med om. En toppenvandring som absolut kan rekommenderas!

2014-08-10 Täby - Bergamo

Frukost på vårt B&B

Slappade under förmiddagen. Försökte köpa ploppar till mina stavar, men hittade inte några i rätt storlek. Iväg med bil till Skavsta. Planet gick 17:30. Åt lite före avgång. Man vet aldrig vad som finns tillgängligt på flyget. Framme i Bergamo kl 20:00. Buss in till staden. Tidigare gånger har vi bott på vandrarhemmet högt upp på Bergamos kullar, men nu hade vi bokat ett rum på B&B Franzago nära stationen. Helt OK för 76€ inkl liten frukost. Gick ut och åt en chickenburger. Sedan hem och god natt.

2014-08-11 Bergamo – Pont-Saint-Martin

Fika i Pont-Saint-Martin.

Upp vid 6:45. Enkel frukost som vi fick fixa själva. Lämnade flygskydden i ett paket på rummet med lapp om att vi hämtar dem mellan kl 15 och 16 den 24 aug (som vi bestämt med Madame). Vi gick till stationen, men de hänvisade till busstationen. 5,45€/pers kostade det till Lampugnano Milano. När vi kom fram till L-M så var 13-bussen till Pont-Saint-Martin fullsatt så vi skulle invänta 17-bussen. Eftersom det var så många timmar dit så tog vi T-banan till tågstationen. Och jo, det fanns tåg. 12:18, två byten och framme i P-S-M kl 15:00🙂.

Ronald hade inte förstått att vi skulle till samma ort resp hotell som vi bodde på 2009 och då han var RIKTIGT magsjuk med allt vad det innebar. Jag försäkrade honom att de dels inte skulle känna igen honom, dels inte komma ihåg allt han ställt till med i sin magsjuka. Vi checkade in på hotellet. Ingen visade något igenkännande💋. Vi gick ut och kollade busstider inför morgondagen och åt varsin smörgås vid torget. Middag senare under en vacker, varm kväll.

Utsikt från vårt trevliga hotell, Crabun Hotel.

2014-08-12 Pont-Saint-Martin – Rif Vieux Crest

12,7 km     Gångtid  5:45 tim   Stopptid 2:15 tim    Medelhastighet 2,2 km/tim

Vi åkte med bussen 9:25 mot Gressoney-Saint-Jean och gick av vid en hållplats strax därefter i Tchamoneal 10:20. Först gick vi 300 hm upp mot rif Alpenzu. Leden gick genom skog och i zigzag. Soligt. Fikade. Fortsatte uppåt. Vi startade på 1480 möh och gick upp till 2777 möh. På slutet, de sista 300 hm gick det trögt för mig. Stigen gick nu i mycket lös sten och med höga steg, men över en vacker platå – upp till Col de Pinter-passet.

Från passet gick stigen ner genom en klippskreva. 700 hm ner. De första 600 hm var besvärliga: Stenigt, klippigt, halkigt, vajrar emellanåt. Detta hade den franska tanten på Youtube INTE visat!! Ronalds höft/lår strejkade. Bar honom inte. Vi fick gå långsamt. Det började ösregna! Letade oss fram till rifugion. Inte den stugan och inte den, men den! Rifugio Vieux Crest. 18:30 kom vi fram – jättetrötta! Vi fick ett stort rum i källaren. Där fick vi vara ensamma bland minst 10 bäddar, med dusch och toa. Efter en hastig men varm dusch fick vi god och riklig middag med kallte platte, spagetti, kött och kaka. Sen sov vi i ett ganska så kyligt rum!!

Första passet, Col Pinter på 2777 hm. Vi hade gått upp 1300 hm...

Rifugio Vieux Crest - trevlig refugio.

2014-08-13 Rif Vieux Crest – Rif Grand Tournalin 2600 möh

Regnigt på väg upp från St Jacques.

6,0 km     Gångtid  2:25 tim   Stopptid 1:00 tim    Medelhastighet 2,5 km/tim

På morgonen fortsatte ösregnet och skulle så göra hela förmiddagen. Ronald hade haft ont i rygg, höft och knä hela natten (så här tre år senare undrar jag om det kunde bero på hans höftledsoperation i februari samma år….. Hade vi glömt den när vi bokade den här vandringen??). Vi skulle behöva gå ner till St Jacques ca 400 hm och vi ville inte belasta knän o dyl för mycket. Därför tog vi liten lift ned till Champulac – en halvstor/stor skidort – och tog en shuttle-buss till St Jacques som alltså låg längre in i den dalgången. Där åt vi en smörgås med kaffe och startade uppfärden på 900 hm strax före 12.

Vandringen till rif Grand Tournalin på 2600 möh var en bra och vacker vandring hela vägen. Även om det tidvis var brant så var det inte för brant. Inte några luftiga passager. Vi fick stanna flera gånger för att ta av och på regnkläderna. Vi fick ett eget 7-bädds-rum👍. Fika och kaka på em. Solen visade sig!! Middag vid 19:30. Träffade italienskt par som gått samma tre dagar som vi. De skulle ta sig ner till Cretaz och ta buss tillbaka till Gressony-St-Jean där de ställt bilen. Somnade vid 22 – ensamma i vårt stora rum💋.

Lättgånget på väg upp till rif Grand Tournalin på 2600 hm

Rifugio Grand Tournalin låg mycket vackert och mycket ensligt.

2014-08-14 Rif Grand Tournalin – Breuil Cervinia

11,5 km     Gångtid  4:10 tim   Stopptid 2:00 tim    Medelhastighet 2,7 km/tim

Folk började röra sig redan kl 5. Vi gick upp närmare 7. Kom iväg efter en enkel frukost en kvart över åtta. Först gick vi upp ca 200 hm till Col de Nana på 2775 hm, sedan vidare till Col de Fontaine på 2692 hm med mycket tjusig utsikt över alla berg runt omkring oss inkl Matterhorn! Vid det sista passet glömde Ronald sin snusdosa vilket ledde till stor förtvivlan senare😥.

Nu bar det av neråt. Vi skulle ända ner i dalgången, 1300 hm. Från början gick vi nedåt över böljande, gräsbevuxna berg, senare ca 600 hm genom skog och då mycket brant nedåt. Vi kom fram till Valtournenche vid 14. Strax därefter fick vi en buss som gick högst upp och till slutet av dalgången, till Breuil Cervinia där vi bokat en vilodag. Bussresan tog ca 20 min. Vi hittade Le Samovar Guest-House ganska snabbt. Låg precis i början på den största (enda) affärsgatan. Vi hade Matterhorn precis mitt emot, på ”hand-avstånd”. Tog en promenad och kollade bl a in liftsystemet. Middag på närbelägen pizzeria.

Uppe på Col de Fontaines 2696 hm med Matterhorn i bakgrunden

Fortfarande vid Col de Fontaines. Nu vy mot det massiv vi ska över i övermorgon. En dalgång emellan.

Nu ska vi gå ner ca 1300 hm - ned till Valtournenche.

I Breuil-Cervinia ligger Matterhorn på "armslängds avstånd".

2014-08-15 Vilodag i Breuil Cervinia

Vårt trevliga boende, Le Samovar Guest House.

Med risk för ev dimma och snöfall senare på dagen åkte vi upp med liften redan vid 09:30. Tre etapper med liften upp till Plan Rosas glaciär på 3500 möh. Så vackert! Och vi fick fina bilder på Matterhorn som låg på ”en armslängds avstånd” samt på alla skidåkare som susade nerför glaciärens sluttningar. Lunchade på Plan Maison som låg på etapp 1. Läste och slappade på em samt intog thé i hotellets mysiga thé-salong. Middag på grillrestaurang. Grillat för Ronald och Kallte Platte för mig. Fb och vykortsskrivning. Handlade till lunchen i morgon.

Tre liftstationer upp och vi kom till magnifika Monte Rosas glaciär och fullt med skidåkare.

Staden Breuil-Cervinia. I mitten ser man affärsgatan där vårt Guest House låg precis i början.

Vårt "vardagsrum" i Breuil-Cervinia. Innanför ligger ett stort sovum.

2014-08-16 Breuil Cervinia – Rif Barmasse 2152 möh

4,7 km     Gångtid  2:04 tim   Stopptid 0:45 tim    Medelhastighet 2,3 km/tim

Frukost kl 08:00. Packade och betalade och tänkte ta en buss 09:30. Nu skulle vi alltså ta oss tillbaka halva dalgången ner till Valtournenche där vi ”avbrutit” i förrgår. Men tji, ingen buss👎. ”Vår” buss skulle inte gå förrän 10:25. Kändes långt att vänta. Vi beställde en taxi som för 350 kr tog oss förbi Valtournenche OCH en bit upp i berget, till byn Val Martin, som vi skulle passerat upp till rif Barmasse.

Vi hade sedan 600 hm upp till dammen och rifugion. Mycket vacker vy över Valtournenche och där vi gick igår – bergskammen vi kom över och nedfarten. Vi kom fram till rifugion redan vid 13-tiden efter att vi ätit vår medhavda lunch på vägen. Vi fick ett tvåbäddsrum med våningssäng. Knappt 14 gr. Kändes mycket kallt. Vattnet fungerade bara på bottenvåningen. Vi försökte sitta i solstolar ute på terrassen, men det var alldeles för kallt. Vi placerade oss i allrummet som inte värmdes upp förrän precis vid middagsdags. Inte ofta som Ronald fryser, men nu fick han sätta på sig allt han hade i klädväg för att få upp värmen, så då förstår ni att det var kallt.

Leden slingrade sig uppåt med vackra vyer över dalen vi kom från.

Nu framme vid dammen vid vilken rifugio Barmasse ligger på 2152 hm.

2014-08-17 Rif Barmasse – Rif Cuney 2652 möh

19,3 km     Gångtid  7:40 tim   Stopptid 3:00 tim    Medelhastighet 2,5 km/tim

Detta blev en jättelång dag – nästan 11 tim!! Tre pass gick vi över! Mycket vacker väg!

Start vid 8:15. Upp till Fenêtre d´Ersaz på 2290 hm. Vi kom fram till sjön Tzan vid 12:30 efter kraftigt uppåt, ca 300 hm till Fenêtre du Tzan på 2736 hm. Sedan kraftigt nedåt och längs bergsväggar till bivac Reboulaz. Därefter gick vi upp till nytt pass, Col Terray på 2775 hm.

Efter passet trodde vi att vi var nära rif Cuney, men det blev en besvärlig, slingrande väg. Mycket brant upp och ner och längs bergsväggar. Smalt, nästan obehagligt när vi nu var riktigt trötta😥. Mycket små marginaler. Ronald muttrade för en gångs skull (ja just det, kanske det var p g a höftledsoperationen i februari……) och jag försökte komma med käcka tillrop som att ”allt går så bra”. Äntligen, efter en timme, som kändes som tre, kom vi fram till rif Coney och det blev en ny upplevelse.

Hütten/rifugion var ganska liten. Först ett matrum, max 20 kvm, som hade ett loft där personalen sov. De sov också på bänkarna runt matborden. Sedan två sovrum på vardera max 20 kvm med 17 bäddar i varje sal. 5 våningssängar dikt intill varandra  x 3 våningar + vår våningssäng. Vi fick alltså en EGEN våningssäng vilket kändes mycket lyxigt. Kanske tyckte de vi var riktigt gamla😙.

Middag vid två långbord. Hade man satt sig, kom man inte därifrån förrän alla reste sig. Trevlig samvaro bl a med franskt och holländskt par. Lite stökigt vid sänggående. Rummet var alltså nästan som vårt sovrum/vardagsrum i Täby, med mycket lite gångyta. Toaletterna låg utomhus och under huset. När jag på natten skulle uppsöka toaletten blev det ett smärre äventyr med pannlampan försiktigt lysande på golvet, ut ur vårt sovrum, in i nästa sovrum på knarrande golv, förbi alla sovande, ut i matrummet och förbi alla britsarna runt matborden, ut genom knarrande dörr, nerför en trappa, in på en stå-toa där elen nu var avstängd. Sen tillbaka……

Brant uppför mot d´Ersaz.

Oerhört vackert när vi närmar oss sjön Tzan.

Fortsatt väg upp till Fenêtre du Tzan.

2014-08-18 Rif Cuney - Aosta

19,6 km     Gångtid  6:45 tim   Stopptid 1:30 tim    Medelhastighet 2,9 km/tim

Ronald hade ont i höften när han vaknade. ”Inte träningsvärk”, sa han, utan mer som om ”den vridit sig runt skruven”. Han gick försiktigt. Vi tänkte att vi nu måste avsluta vår vandring för att inte riskera Ronalds höft mer än vi redan gjort. Vacker väg över gröna ängar och sedan upp på Col de Chaleby på 2653 hm. Därifrån var det rejält brant ner. Smalt och grusigt. Jag gick mycket försiktigt nerför och fick Ronalds stödjande hand emellanåt. Minns att den holländske mannen studsade förbi och sa, lite arrogant faktiskt: ”Don´t you trust your shoes?” Och jag svarade nåt i stil med ”att skorna litar jag på, men inte mig själv”.

Snart lossnade det och vi fick en lång, vacker ängsväg. Därefter genom skog neråt och sen uppåt till Oyace. Buss 17:20 till staden Aosta. Hittade fint hotell HB Aosta Hotel. Stort fint rum som vi bara fick behålla en natt. Tvättade upp lite kläder. Åt på närbelägen restaurang och tänkte att vi genomfört en mycket vacker vandring, men nu räckte det.

Vy bakåt där vi kom i från - över bergskammen vänster i bild. Vy från Col de Vessonaz. Mäktiga vyer i går och idag.

Mot slutet av dagen mer av ängsvandring - lätt och bekvämt...:)

2014-08-19 Vilodag i Aosta

Åt en god frukost, läste och bytte sedan rum vid 11. Ut på stan och besökte några byggnader från romartiden bl a Teatro Romano. Köpte några vykort. Lunch. Då under lunchen, knappt ett dygn sedan ”vi ABSOLUT gått färdigt”, bestämde vi att vi skulle ta två dagar till på Alta via 1 - de två etapperna närmast Mont Blanc. Raskt bokade vi boende för fyra nätter framåt: dels nära Saint-Rhemy, dels på Rifugio Fransetti , dels i Courmayeur samt dels i Aosta som vi skulle komma tillbaka till den kommande lördagen. (Nu hade vi alltså ånyo ”glömt” bort Ronalds höft. Men den hade blivit bättre👍.) Vi köpte även bussbiljetter till Milano till söndagen, vilket var tur eftersom det tydligen var en större tågomläggning just på söndag!

Eftermiddagen ägnades sedan på hotellets spa med jacuzzi, bastu och massage. Härligt!!

Nedan ett kort bildspel från Aosta.

2014-08-20 Aosta – St Rhemy

Lugn och tyst terrass på Hotel des Alpes

Lugn förmiddag. Checkade ut typ halv elva. Till busstationen. Bussen gick prick 11:45. Framme vid Saint Rhemy/Cochepache 12:25. Gick uppåt längs asfaltvägen ca 1 km och 60 hm till Hotel des Alpes. 3-stjärnigt. Åt lunch på deras terrass. Vi hade bergen precis bredvid oss och det var alldeles tyst. Magiskt! Mycket glada att vi ”var på tur” igen. Middag vid 19:30. Mycket folk i matsalen. Tydligen ett poppis ställe.

Mysigt och trevligt på Hotel des Alpes

2014-08-21 Hotel des Alpes – rif Frassati 2542 möh

Ronald med sin sudoku vid handgjort vackert bord.

7,2 km     Gångtid  3:15 tim   Stopptid 1:10 tim    Medelhastighet 3,0 km/tim

Vid frukosten träffade vi det franska paret som tagit två etapper på sig till Hotel des Alpes (tror att det egentligen beräknas till tre, som vi alltså hoppade över). Det blev ett glatt återseende! De skulle gå till rif Bonatti. Vi skulle gå halvvägs🤭.

Lätt väg från början – asfalt- och traktorväg. Men vi missade stigen uppåt. Jag ville att vi skulle gå tillbaka och hitta stigen, men Ronald sa att ”här kan vi gena”. Det innebar att vi i stället fick kravla oss uppför en brant, brant klöverbacke. Jag svor eder på löpande band och trodde aldrig att jag skulle klara det, men det gör man ju alltid👍. Vi fortsatte uppåt. 900 hm skulle vi ta, men det blev brant först på slutet och vi gick det på ”boktid”. Tog långlunch längs den mycket vackra leden.

Halv två var vi framme vid den nybyggda rifugion. Pratade med ägaren som byggt den med hjälp av peruaners hjälp. Motsvarande bygghjälp hade åren före dess gjorts i Peru dvs han m fl hade varit i Peru och hjälpt till att bygga hus. Allt virke till hela rifugion hade burits upp från vägen 300 hm ner. Peruanerna hade också byggt alla möblerna inne i rifugion. Så det var riktigt fint, men kallt!! Ca 13 gr på rummet. Återigen fick vi ett stort typ 10-manna-rum för oss själva🙂. Vi satt i stora salen hela eftermiddagen och löste Sudoku och läste. Det blev varmt där när de tände i braskaminen.

Idag blev det en härlig, vacker och lätt vandring!

Även om det var brant så var det inga luftiga passager. Bara att knata på...:)

Rifugio Frassati låg sååå vackert!

2014-08-22 Rif Frassati - Courmayeur

På väg upp till Col Malatra op närmare 3000 hm

16,2 km     Gångtid  5:15 tim   Stopptid 2:15 tim    Medelhastighet 3,1 km/tim

Så gick vi från rif Frassati vid 8:30. Vi kunde inte gå för tidigt för då kunde det vara is på vägen upp till Col de Malatra på 2928 hm och det ville vi inte vara med om. Mycket vackert upp till första passet, men sen ser vi vägen upp till det ”stora” passet Malatra. Leden gick längs bergsväggen. Det började helt OK med bred grusig stig med klippbitar på vardera sidan. Men ganska snart smalnade det av och blev en lägre kant utåt. Därefter blev det mycket brant uppför på ler-grusig stig. Några gånger böjde jag mig framåt och gick på alla fyra. Det var bra på slutet med järnhandtag och vajrar. Sen var vi uppe i den lilla passagen och fick Mont Blanc-massivet rakt emot oss!! Så makalöst vackert!! Vackraste vyn någonsin!

Vi gick ner direkt. Först lite brant, sedan mest grusigt, sedan lättare och lättare. Hela tiden med Mont Blanc rakt framför oss. Vi var euforiska!! Detta var nog det vackraste vi sett och gjort!

1,5 tim tog det ner till Rif Bonatti. Åt där. Sen ner till bussen, trodde vi. För första gången på hela turen gick vi ORDENTLIGT vilse och kom nästan halvvägs till Courmayeur innan vi insåg hur fel vi var. 3 km bort från där vi skulle gått. Efter många om och men och felvisningar från folk hittade vi en lååång nerfart ner till stora vägen och en busshållplats. Strax före fyra kom bussen och tog oss till Courmayeur där vi bokat Hotel del Viale (var sådär). Tog en promenad in till centrum. Fullt med folk. Visade sig att det berömda loppet Ultra Trail du Mont Blanc skulle äga rum dagen därpå. Vi åt stor glass och firade den fantastiska dagen!!

Här får vi syn på vägen upp till passet som liggerovanför det "svarta" och till vänster om den höga spetsen i mitten.

På slutet två trappsteg och vajrar. När vajrarna kom kändes det lugnt...:).

Blick bakåt där vi gått från rif Frassati. Passet var bara en mini-plätt...:)

Hela vägen ner från Col Malatra hade vi Mont Blanc rakt framför oss. Mäktigt och magnifikt!!

Vi tar Mon Blanc igen - nu med kor...:)

Åsså kom vi fram till rif Bonatti - lycksaliga över en fantastisk dag!

2014-08-23--24 Courmayeur – Aosta – Milano – Täby

Favorit i repris till middag i Aosta

Buss tillbaka till Aosta och samma hotell som förra gången. Det blev lite shopping, god mat mm. Buss till Milano dagen därpå, hämtade våra flygskydd som vi lämnat på B&B och flög hem samma dag.

Sammanfattning

Hej svejs från oss!

Det här är nog den vackraste vandringsleden vi gått. Alta via 1 resp Rosengarten i Dolomiterna sätter vi mycket högt, men den här var nog ett snäpp till. Så mäktiga vyer. Vi var ofta helt ensamma på stigen. Mötte andra vandrare huvudsakligen på rifugiona. Vi gick 3 + 3 +  2 etapper av leden. Hoppade över tre etapper före de sista två. Avbrottet i staden Aosta var också mycket trevligt. Sedan tidigare har vi Bolzano och Brixen som favvo-städer. Nu tillkom Aosta. Riktigt mysig.

Jag räknade till tre ”nerfarter” och en ”uppfart” som under några minuter kändes besvärliga för mig. Men med Ronalds fasta hand gick det bra! Och lite äventyr ska det vara!!