Alta Via 1 i Dolomiterna plus lite till

På väg till Sennes hütte dag 2 på vandringen längs Alta Via 1 i Dolomiterna.

Så här hade vi planerat vandringen

År 2002 vandrade vi i Dolomiterna för första gången. I Rosengarten. Det gav verkligen mersmak! I boken ”Vandra i Dolomiterna” av Ewa Hellström-Boström hittade vi beskrivningen för Alta Via 1. Den ville vi gå! Och nu var det dags!

Packlista hade upprättats i Excel. Allt hade vägts. Helst inte mer än 10 kg inkl vatten. Ingen mat behöver transporteras, endast typ nötter, torkat renkött mm. Sovsidenpåslakan till hütterna samt handduk och hygienartiklar.

Vi skulle vara borta ca 14 dgr, men Alta Vian skulle bara ta 6-8 dgr. Vi hade inte bestämt vad vi skulle göra resterande dagar. Det fick ”komma till oss” under vandringen.

Följ vår vandring genom våra/Kajsas dagboksanteckningar! Inspireras! Denna vandring hör till våra absoluta favoriter!

Ni kan klicka på bilderna, så blir de något större.

2005-07-18 Stockholm - Bergamo

Utsikt från vårt rum i Bergamos vandrarhem.

Vi lämnade Täby med buss 610, 12:30. Från Skavsta 17:30 inkl mat på restaurang. Sedan en trevlig flygfärd i plastiga stolar och ingen förtäring - Ryan Air🤭. Men mot slutet brakade det loss - luftgropar i mängd! Planet krängde, föll flera meter, barn skrek. Jag (Kajsa) tänkte att mina anhöriga skulle tänka "de dog i alla fall på väg till deras favvo-Dolomiterna". Jag höll Ronald hårt i handen, blundade. Så vänder jag mig till honom för att säga, en sista gång: "Jag älskar dig.❤" Då sitter han och löser korsord! Ingen fara för livet, bedömde han.

Sedan till vandrarhemmet i Bergamo: Buss 1, sedan buss 6. Många ungdomar och vi var på väg dit. Vandrarhemmet var fint/stort. Vaknade på natten av ett fruktansvärt oväder. Först storm, sedan blixtar, en varannan sekund. Regn! Vi stängde till balkongen och somnade om. Sen startade det igen och jag försökte väcka Ronald som blev jätterädd. Trodde att jag var en tjuv eller något annat hemskt, men det var ju bara jag som ville att han skulle stänga ett takfönster😙.

Det mysiga torget i Bolzano.

2005-07-19 Bergamo - Bolzano

Vi firar Ronald som fyller 60 år med middag på "vår hörnrestaurang".

Synnerligen lätt frukost (vad lever italienarna på?). En liten brödbit och en klick marmelad. Lämnade in de använda lakanen och checkade ut. Plankade på bussen till stationen. Fanns ingenstans vi kunde köpa biljetter. Tre killar med ryggsäckar åkte också med. De skulle till Meran och vandra i bergen norr om staden.

Bergamo - Bricia - Verona - Bolzano. Kände oss hemtama i Bolzano. 5e gången vi är här. Raka vägen (nästan - höll på att gå fel igen!) till Schwartze Katz, ett enkelt pensionat med enkla rum (som på senare år helt förfallit, men nu var det fortfarande fint). Direkt ut i den mysiga staden. Till Eismannen, stackarn som hittades 1991, som ligger för visning! Tänk om någon hittar mig om 4000 år och lägger mig naken så att folk kan titta på mig genom lucka!

Köpte tandborste, kollade busstider mm. På kvällen födelsedagsmiddag på "hörnrestaurangen". Gott! Bergen ligger nära. Ser dem från restaurangen. Nu längtar vi till dem!

2005-07-20 Bolzano - Pragser Wildsee

Kom iväg 8:20 efter en riktigt bra frukost för att vara italiensk: Korv, skinka, ost. 50€ kostade rummet som var exkl dusch och toa, men med rinnande vatten. Buss för 20€ för två till Niederdorf. Så vackert! Berg i strålande sol. Genom små italienska byar med hus som liknade österrikiska, med blommor på balkongerna. Med hjälp av kartan listade vi ut var vi skulle av. I Niederdorf åt vi (pasta, tomat, basilika resp en stor ravioli med svamp). Hittade en buss upp till Pragser Wildsee.

Så kom vi fram till en fantastisk vy, som i en film!! Knallgrön sjö med vita ständer, granskog, massa besökare, kurhotell. Så vackert! Rummet kostade 48€ per person inkl halvpension. Med dusch hade det kostad 60€, men det var vi för snåla för. Vi gick en runda runt sjön. Hittade AV1 inför morgondagen. På kvällen hade fe flesta besökarna lämnat Pragser och lugnet infann sig. Ronald har ont i ryggen, annars inga krämpor🤩.

En undran: På sängen låg ett halvt duntäcke. På vilken del av kroppen skulle den ligga?

Njuter en stund på stranden vid denna makalöst vackra plats!

Första etappen av Alta Via 1. På väg upp från Pragser Wildsee.

Vajrar längs vägen. Bra att hålla sig i!

På väg till första övernattningen på Alta Via 1 - Sennes hütte.

20015-07-21 Pragser Wildsee - Sennes hütte

Sennes hütte med ganska hög standard.

Hälsoläge: Bra. Inga krämpor. Något lite kvar i Ronalds rygg. Iväg 8:30 efter en god frukost. 101€ kostade rum + middag. De hade inte hunnit registrera kaffet + smörgåsarna till dagens lunchpaket (märkte vi när vi redan var på väg). Sjön låg helt stilla och vi var helt ensamma. Fyra ungdomar från hotellet gick också, men senare. De ska göra sträckningen på 4 dagar mot våra 6-8 dgr. Men de är unga!👍

Rakt uppåt i 900 hm. Lite torkat kött på vägen som förstärkning. Det gick riktigt bra. Vi flåsade naturligtvis, men orkade bra. Delvis prickad stig (på kartan) med vajrar. Över passet Seekoofel. Mat på Seekoofelhütte. Fortsatte sedan över blomsteräng, lite upp och ner, men ganska lätt till Sennes hütte, där vi bokat rum.

Solade och spelade kort på altanen😎. Omgivningarna är fantastiskt vackra. Hütten ligger på en grön högplatå på 2136 m och runt om är det höga gråa berg. Hade bokat rum för morgondagen på Lavarella hütte och 2 lagerplatser på Lagouzai (>2700 hm). Sedan får vi se. Kanske vi då är så tränade att vi kan göra flera sträckor på färre dagar?

Sen tänkte jag, Kajsa, återigen klå Ronald i poker - pokerpatiens! Hälsoläge: Bra! Något körd i huvudet med mycket sol och för lång middagssömn. Men benen känns jättebra, för att inte tala om fötterna!!

PS. Ronald vann pokerpatiensen.😠

Lavarello-området. längst in ligger Lavarello-hütten.

2005-07-22 Sennes hütte - Lavarella hütte

Lavarello hütte - trevligt där!

4,5 tim vandring inkl alla pauser.

God frukost. 31€ per person kostade det fina två-bädds-rummet inkl frukost. Så följde vi stigen ner till en gammal fäbod, numera hütte och sedan serpentinväg brant ned!!! Ner till hütte Pedurü. Det var bara ca 400 m i höjdskillnad, men det kändes som 1000 hm. Vi mötte ett par i vår ålder med cyklar!! Uppåt! De var jättetrötta efter fyra kurvor, men vi visste att det var minst 25 kurvor!! Jag lovade Ronald att ALDRIG tvinga ut honom att cykla alpstigar! Aldrig! Dagboken här är mitt vittne!🤩

Vi lunchade vid hütten med eget kaffe + smörgåsar och gick sedan brant uppför stig 7 till Lavarella hütte. Ibland gick stig 7 på jeep-vägen. Vi hade inte fått plats på Fanes hütte som boken rekommenderade och tur var det! Lavarella låg så vackert längre in mellan höga berg. Fullt med folk och kor! Vi kom redan vid halv 2 så vi hann duscha och fika, skriva kort och dagbok, titta på lilla kapellet, ligga och läsa till 18:00 då middan serverades. Vi bodde högst upp i ett "Stockbeds-rum" - våningssäng. I korridoren utanför hängde tvätt och torkade. Fin dusch förresten. Och nu vann Ronald ett parti pokerpatiens till!

Middag: Ägg + skinka + potatis. Plus planläggning av de närmaste dagarna. Mest för att boka hütteplats någon dag i förväg.

Ett typiskt sovrum i en hütte - våningssäng. den som för tillfället är vigast får ta överslafen. Mest blev det Ronald...:)

2005-07-23 Lavarella hütte - Rif Lagazuoi

6 tim vandring inkl alla pauser.

Lite uppför på en bred väg. Vacker väg över ängar och en lång sträcka genom Fanesdalen. Rakt fram med höga berg runt om. Knappt några människor, dock kor och hästar. Mötte ett svenskt par som reste runt med bil och gjorde dagsvandringar. Så kom vi till stig 20b rakt upp till vänster. Vi såg det V-formade passet, Forcela di Lech. Det blev brantare och brantare. Sex damer gick där också, varav en dam hade ont i sina knän. Synd om henne! Vet hur det känns.

På andra sidan passet, där vi fikade, var det stenras nedåt, men i vindlande stigar så det gick bra. Förbi sjön de Lagacio. Vi hade nu fått syn på Lagazoui-hütten högt, högt upp och bara sten uppför. Brant, ca 700 hm rakt upp. Till slut bara en skidbacke. Till slut var vi uppe och aldrig (tror jag) har jag (Kajsa) känt mig så trött😮. Ronald var som vanligt pigg som en mört!

Vi hade reserverat lager-platser och delade rum med fyra andra. Det gick bra. Lite pyssel med egna persedlar och att inte störa de som vilade på em. Jag frös ordentligt. Alla varma underställ kom till användning. Det blev dimma och hagel. God middag med gemytlig stämning med ett tyskt-holländst par från Belgien. De skulle samma väg som vi. Till slut blev det varmt och vi gick och la oss 21:30 efter att ha bestämt att köra resten på tre dagar!!

Cinque Terri - många klättrar här

2005-07-24 Rif Lagazoui - Rif Croda di Lago

Rif Croda di Lago med många polenta-maträtter..:)

6,5 tim vandring inkl alla pauser.

Vi tog linbanan ner till Passo Falzarego där vi köpte vatten och karameller. Så igenom skog och uppför en kraftig brant där det syntes att det regnat igår! Upp brant till högplatån framför Nuvolau-hütten. Fortsatte till rif Cinque Torri och åt knödelsoppa. Utanför klättrade klättrare uppför alla sidorna på Cinque Torri.

Så vindlade sig stigen ner, ca 500 hm i lerig stig, mycket halt! Svårt att gå! Över vägen till Cortina och sedan uppför berget di Lago. Och då blev det verkligen tufft! Flera hundra hm rakt upp på lerig stig, med höga steg. Plötsligt kommer cyklister mitt i detta på väg ner, där vi knappt kunde gå!!! Upp, upp, upp! En liten avkrok gjorde vi och såg då ner i dalen och Cortina. Så vackert💋! Inte just Cortina, men bergen runt om. Vi mötte det belgiska paret när vi nästan var högst upp.

Så äntligen blev det raksträcka och då gick det lätt att gå. Kanske var det påfyllningen med rökt kött som hjälpte👍. Två lager-platser och sen middag. Polenta? Vad hade vi beställt? Det var någon form av majsgröt. Hon sa att det var internationellt känt??! Smakade hmmmm...

På väg från rif Croda di Lago över vackra ängar

2005-07-25 Rif Croda di Lago - Rif Coldai

7,5 tim vandring inkl alla pauser.

Upp tidigt, liksom alla andra. Vi hade sovit ensamma i ett lager-rum, vilket måste ha varit ett misstag, men skönt för oss. Iväg redan en kvart över åtta. Mycket vacker väg mot den stängda Rif Citte de Fumio. Såg ett murmeldjur. Hjälpsam vacker italienare visade oss vägen (fast vi redan visste den...vägen alltså...Ronald fnyste..🙃).

Över ängar på hög höjd - som i Sound of Music. Runt och nedanför Monte Pelmo. Mäktigt! Sista biten upp mot Rif Coldai var ordentligt brant. Direkt när vi kom till hütten (2135 hm) så kom två svenskar fram och ville prata bl a om klättertips! Gulligt av dem att tro att vi kunde klättra! Tre av dem jobbade i sportaffär i Göteborg. Mycket snack om vandring, kläder, klättring mm. Åt tillsammans. De skulle bestiga Civetta-toppen på 3220 m morgonen därpå.

Här fick vi ett kallt rum med våningssäng. Lite längtade vi till morgondagen då vi skulle ner i dalen till värme, dusch och tvätt...:)

Vy ner mot Alleghe dit vi kom senare under dagen. Nu har vi mäktiga Civetta-massivet bakom oss.

2005-07-26 Rif Coldai - Hotel Alpe i Alleghe

Hotel Alpi i Alleghe kändes lyxigt efter 6 dagars vandring.

8 tim vandring inkl alla pauser

Fullständig dimma när vi vaknade. De fyra svenskarna gick iväg redan vid 7-tiden. Beräknad ankomst på toppen 6 tim senare. Vi iväg strax före nio. Upp över passet och sedan en makalöst vacker väg utmed Civettas västvägg. Upp och ner som vanligt. Vacker sjö först, sedan bedövande vackert och TYST!! Vi kollade uppåt några gånger men såg naturligtvis inte svenskarna. Det skulle ta ca 3 tim innan de nådde framkanten.

Vi gick upp till Tissler hütte, som var mycket liten. Låg på 2250 m. Fortfarande inga tecken. Såg då en topp bakom övriga toppar och det var säkert där de skulle gå. (Vi träffade en av dem flera år senare i Gbg och de hade lyckats bra med sin tur!)

Så började nedgången, 1500 hm totalt. Först ca 500 hm till rif Vazzoler genom steniga marker, nedanför Civetta. Där fikade vi och sa hej till några som skulle fortsätta Via 1 några dagar till. 1,1 mil/1000 hm neråt. I Listorade fanns inga rum. Vi tog buss i olika omgångar till Alleghe med den vackra sjön som vi sett uppifrån Civetta. Mysigt hotell med blommor på balkongen. Åt på restaurang på kvällen och såg Civetta-massivet högt ovan oss. Häftigt!

Saknade bergen redan, men vi förberedde oss för morgondagens resa till Mittelberg i Österrike!

2005-07-27 Allgehe (Italien) - Mittelberg (Österrike) etapp i E5:an

2001 vandrade vi E5:an mellan Landeck och Merano med våra fyra vandrarkompisar. Men vid en etapp delade vi på oss. Ronald tog vägen över Jödelsjoch, men inte jag p g a ömma knän. Nu skulle den etappen fullgöras!

Bussen gick 7:08 från Alleghe. Förbi Viggo di Fasso och vackra Rosengarten. Där har vi en del av våra hjärtan. Fick vänta 1,5 tim på stationen i Bolzano i fruktansvärd hetta. Så iväg till Innsbruck. Bytte till tåget till Imst-Pitztal. Där fick vi vänta ett tag igen, men det gick en buss till Mittelberg (som ligger högst upp/längst in i dalen) och det var det viktigaste. Under tiden bokade vi bil i Bergamo för våra sista fyra semesterdagar. Till Adriatiska havet hade vi tänkt oss!😎😎

Så började färden mot Mittelberg. Ronald var förväntansfull. Det här var repris för honom. Jag var lite orolig om jag skulle klara rundningen av Jödelsjoch på 2990 m samt den höga, tunna luften. När vi kom till stationen före Mittelberg frågade chauffören om vi verkligen skulle vidare. Jadå, sa Ronald, som mindes alla stora, tjusiga hotell där. Men det var ju inte riktigt korrekt. I Mittelberg fanns ETT gasthaus. Inga andra hus, men en fantastisk utsikt mot "Berget". Vi gick fram till Gasthauset, gick en trappa upp och där stod "die Dame" beredd med nyckel 6. Hon gav oss den, innan vi knappt sagt vad vi önskade. Det var som om hon stått och väntat på oss i flera år. Rummet var jättefint! Här skulle vi kunna vara i flera dagar! Middag med apfelstrudel. 👍Mums!

2005-07-28 Mittelberg (Österrike) - Bolzano (Italien)

Här i hüttens varu-lift hade vi kunnat skicka våra ryggsäckar. Men den kvinnliga deltagaren tyckte det skulle kunna klassas som fusk.... Så icke! Dumt beslut!

Vi kom iväg tidigt, 7:45. Började vår vandring upp till Braunschweiger hütte. Vi startade på 1732 hm och skulle först till 2759 hm och sedan till 2990 hm. Man hade kunnat skicka ryggsäckarna med ett litet varu-lift-system, men det tyckte jag var fusk! Detta fick jag bittert ångra! Först gick vi en jeep-väg och sedan bar det av uppåt. Svår väg med mycket luftiga passager och höga steg, höga klippblock mm. Vid ett tillfälle grät jag, då svindeln var som värst och det kändes som jag skulle falla bakåt av ryggsäckens tyngd. Ronald tröstade då och då med orden: "Nu blir det enklare" och då blev det svårare! Men plötsligt låg hütten där! 3 tim och 15 min tog det. I strålande solsken såg vi glaciär och höga toppar. Vi åt nudelsoppa i linne.😎😎

Så startade vi uppfärden till Jödelsjoch och till 2990 hm. Rakt uppåt, mycket luftigt. Ronald menade att det varit mycket svårt när de (Ronald + Vivi + Morgan) gick här i snö, underförstått att det nu skulle gå lättare, men ingen av dem har höjdskräck! Jag frågade om vi skulle gå "ända dit upp". Nej, svarade Ronald, men det var just vad vi skulle! Och nu blev det mycket smalt, vajrar och bara klippblock - att slå sig på om man skulle ramla. Men upp kom vi och blev visade Wildspitze 3774 m av gammal Österrikare med fru, som också sa att för 20 år sedan var allt täckt med glaciär. Nu är den till hälften borta! Så ner på andra sidan: Halkade oss ner på snö! Sedan stig.

Vi kom ner till Panoramahuset och fick så småningom buss tillbaka till Sölden. Sen vidare med buss till Östtal Bahnhof och vi hann precis med tåget till Innsbruck och sedan tåg tillbaka till Bolzano. Allt på en dag!

Uppe på Braunschweiger hütte, på 2759 hm, efter tre timmars tuff vandring. Och högre skulle vi..... Se del av Wildspitzes sinande glaciär i bakgrunden.

På väg från Braunschweiger hütte (syns till vänster i bild) till Jödelsjoch på 2990 m.

I sluttampen på väg upp mot Jödelsjoch på 2990 hm. Inte lika elegant som på bilden ovan....

2005-07-29 Bolzano - Lido de Scaccio

Vår lilla hyrbil och vårt lilla tält.

Tåg till Bergamo och hämtade ut bilen 14:30. Eftersom jag läst att 20 milj europeer skulle ut på semester så tvingade jag Ronald att stanna vid ett varuhus och köpa tält + två gummimadrasser. Ronald hade trott att han skulle få fin hotell-semester vid Adriatiska kusten, men jag var övertygad att det inte skulle gå att uppbringa ett endaste hotell-rum. Därav tältet🤪.

Vi körde fel många gånger. Resan som skulle ta 4 tim tog fram till 22:00. Då kastade vi oss in på första bästa camping och det blev Camping Florenz (bra ställe!👍). Fick tältplats och i kolsvart mörker satte vi upp tältet, blåste upp madrasserna, svettades i 35 gr värme och gick och åt. I säng vid halv ett på natten!!

2005-07-30--31 Camping Florenz

Två härliga dagar på campingen som visade sig ligga precis vid fin sandstrand! Bara bad och sol. En fin avslutning på en härlig vandringsresa!!😎